Kom på att jag inte berättat nåt här i bloggen om mina planer inför framtiden.. Nu framåt kvällen kommer alla dessa tankar upp så kan ju passa på att skriva dem samtidigt.

I våras sökte jag fastighetsmäklar-programmet runt om i landet. Kom in på alla förutom i Lund. Men jag tackade även nej till alla. Känner mig inte redo att börja plugga än. Jag menar, jag har ju inte bråttom nånstans. Och om det är nånting jag verkligen inte vill skynda på så är livet, eller vuxenlivet rättare sagt. Efter att jag gått min utbildning vill jag stadga mig, alltså hitta ett jobb och arbetsplats jag trivs på, hitta min man, skaffa barn hus osv.. Men nu vill jag leva spontant. Strö-jobba, resa, träffa nya människor m m. Jag vill göra nått. Nått kul och galet innan jag fortsätter. Tankar och idéer. Små planer och visioner. Nånting av dem ska förverkligas. Det är bara att våga ta steget. Jag har friheten att göra precis som jag vill. Och jag älskar den känslan. Ju mer jag tänker på det ju mer känner jag ett sug i kroppen, en rastlöshet och iver att bara packa och åka. Sätta mig på första bästa plan och låta ödet/slumpen bestämma vart den tar mig. Kanske inte riktigt så extremt, men ni fattar känslan :)

I våras så tänkte jag att om jag kommer in på fastighetsmäklar-programmet så är det meningen att jag ska gå den. Om jag inte gör det så är det meningen.. Nu blev det inte så. Ibland får man lita på sin magkänsla. Har nyss upptäckt att jag har en sån. Annars är jag velig av mig. Men inte i sånna här frågor och funderingar. Då är jag bombsäker.

Tankarna som går nu är väldigt annorlunda än dem jag hade i våras. Är inte säker om fastighetsmäklare är ett jobb för mig. Jag kan inte se mig själv som en säljare. Om jag tänker efter så skulle jag nog bli en urusel fastighetsmäklare. Kan inte ens placka på kunderna på KappAhl kläder utan att det känns som att jag står och ljuger dem rakt upp i ansiktet (även om jag inte gör det - men det känns så). Nu funderar jag på läraryrket istället. Matte/naturlärare. På mellanstadie-nivå. Och ju mer jag tänker på det, ju mer ser jag fram emot vuxenlivet. En riktigt bra magkänsla helt enkelt.

Just nu i livet står jag mitt i ett vägskäl. Det känns och syns så tydligt, hur folk väljer olika vägar. Man kan aldrig veta om man gjorde rätt beslut eller ej. Och det är ingen idé att fundera över det heller. Efter som man ändå inte kan göra nånting åt det. Gjort är gjort. Ont som gott så tar man lärdom av det, av sina val, så är man lite klokare till nästa gång man står där och ska välja väg. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur mitt liv hade sett ut om jag gjort som jag först tänkt. Bli fastighetsmäklare. Om jag hade valt den vägen så hade jag träffat helt andra människor, träffat en annan man, flyttat till ett annat hus, få andra barn, ett helt annat liv än det jag kommer få nu, när jag väljer att gå åt ett annat håll.

Oj vad jag flummar nu känner jag. Men jag har så mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Det här är bara toppen av ett isberg. Life has its mysterious way som man brukar säga. Jag hoppas och tror att det kommer bli bra. Spännande är det i alla fall!